Att gå upp och ta ansvar

Ni som känner mig vet att jag aldrig någonsin backar för att ta mitt ansvar. Det är en grundbult i ett ansvarsfullt och ärligt beteende som förr eller senare alltid kommer till nytta för både mig själv och människorna runt om kring mig. Har jag gjort något som är fel så kommer jag också erkänna mitt fel, och försöka rätta till det efter mina förmågor. Att skylla ifrån sig och inte ta ansvaret är att gömma sig och göra situationer sämre. Det är aldrig en bra idé att sticka huvudet i sanden, för någon, kvinnor såväl som män.

Det handlar om att våga, även om det känns svårt. Och i ärlighetens namn så är det detta som vi ser som det bästa beteendet från våra människor. Att kunna vara ärlig och ta ansvar för sina misstag är aktningsfullt, och det vi allra helst önskar oss. Det är dock så att vi kanske förväntar oss och hoppas på detta beteende gentemot oss själva, men om vi inte kan göra det själva så är det svårt att kräva det av andra. Gör det du vill att andra ska göra mot dig.

Ansvar handlar också om att gå upp och ta en puck som känns obekväm i exempelvis arbetssituationer och gör det bästa man kan med det. Det har hänt mig på jobbet, och det är genom sådana ansvarsdelar som jag växer som människa och som man. Var därför aldrig rädd för en utmaning utan se det som ett sätt att växa. Det är aldrig fel att misslyckas, det finns alltid fler chanser.